Post by Frigore on Aug 17, 2011 12:18:20 GMT -5
Pulsen dunkade i hans öron, addrenalinet pumpade ut i hans blod omlopp med otrolig hastighet, även fortare än vad hans långa språng tog honom över staden gator. Han hade tappat formen en aning sedan han kommit till staden, slått sig ner. Nu fick han äntligen chansen att träna lite igen. Framför honom sprang en stor långbent hare som råkat korsa The outlands och kom antagligen ända bort ifrån Mori forest. Middag! Han hade kännt doften av viltkött flera kvarter bortifrån gränden som haren faktiskt befunnit sig i.
Jakten hade börjat med spårning och när han väl haft turen att tränga in haren i gränden som den befunnit sig i hade den grundlurat honom och sprungit förbi hasorna på honom i blixtrande hastigthet. Han hade vänt run som på en fem öring och tagit upp jakten med ett flin på läpparna. Han hade jagat hare i skogen hemma på gården när ägarna väl valt att släppa hundspannet lösa på en lång promenad i stället för hård träning. Det var deras sätt att springa av sig onödig energi. Han kunde nästan se sina kamraer springa bakom och vid sidorna av honom. Han kände flåset ta ut sin rätt, men som det han är född till slutade han inte springa, nej nu tog envisheten in.
Han längde sprången och spände musklerna till max fasten de skrek av ansträning och tassarna brände av friktionen emot asflten. Den kyliga luften bidrog till att hans kropp höll lagom temperatur och nu knppade han in på haren som sprang mot centrum av staden mitt på vägen. Ett lågt morrande lämnade Frigore då käftarna slog om harens bakre rygg parti. Han ruskade till släppte haren och fattade tag om dess hals i luften innan den ens hunnit falla till marken. Haren slutade sprattla ganska fort och Frigore bar bytet e bitbort ifrån vägen. Han satte sig ner vid kanten av vägen och korsningen in i en gränd. Där kanske han kunde få vara ifred. Han hade trotts allt inte sett en ända hund på hela morgonen, vilket var en aning ovanligt måste han säga.
[Privat - Natchez]
Jakten hade börjat med spårning och när han väl haft turen att tränga in haren i gränden som den befunnit sig i hade den grundlurat honom och sprungit förbi hasorna på honom i blixtrande hastigthet. Han hade vänt run som på en fem öring och tagit upp jakten med ett flin på läpparna. Han hade jagat hare i skogen hemma på gården när ägarna väl valt att släppa hundspannet lösa på en lång promenad i stället för hård träning. Det var deras sätt att springa av sig onödig energi. Han kunde nästan se sina kamraer springa bakom och vid sidorna av honom. Han kände flåset ta ut sin rätt, men som det han är född till slutade han inte springa, nej nu tog envisheten in.
Han längde sprången och spände musklerna till max fasten de skrek av ansträning och tassarna brände av friktionen emot asflten. Den kyliga luften bidrog till att hans kropp höll lagom temperatur och nu knppade han in på haren som sprang mot centrum av staden mitt på vägen. Ett lågt morrande lämnade Frigore då käftarna slog om harens bakre rygg parti. Han ruskade till släppte haren och fattade tag om dess hals i luften innan den ens hunnit falla till marken. Haren slutade sprattla ganska fort och Frigore bar bytet e bitbort ifrån vägen. Han satte sig ner vid kanten av vägen och korsningen in i en gränd. Där kanske han kunde få vara ifred. Han hade trotts allt inte sett en ända hund på hela morgonen, vilket var en aning ovanligt måste han säga.
[Privat - Natchez]