|
Skog
Aug 10, 2011 16:31:26 GMT -5
Post by Abigail on Aug 10, 2011 16:31:26 GMT -5
(ursäkta rollspelsnamnet men fick hjärnsläpp) Abigail som sedan länge bott långt in i Mori forest, då efter hon tröttnat på livet som gatuhund och vågat begett sig ut jämnfört med det andra hundarna. Hon låg där i gräset, och tänkte på ifall hennes "vänner" kom ihåg henne, om inte nu alla dött av svält. Jämnfört med det andra hundarna, tyckte Abigail helst om att vara ensam, i det lugna. Men hon trivdes i skogarna, det var rikligt med mat och vatten. hon förstod faktiskt inte varför det andra hundarna föredrog staden. Kanske för att det inte klara av att vara ensamma ? Just nu hade hon rest på sig, och börjat gått en bit. Hon kände hur magen vred sig av hunger , och hon lurade bakom en buske, bara ifall något djur skulle komma förbi. ( öppet för alla )
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Skog
Aug 10, 2011 16:56:10 GMT -5
Post by Ushio on Aug 10, 2011 16:56:10 GMT -5
I fem dagar. Fem långa dagar hade hon vandrat - ut ur staden, genom The Outlands och överlevt. Givetvis hade hon endast vandrat nattetid, alltså hade hon följt Frigores råd. Hon log lätt vid tanken - men det krävde stor koncentration. Det var svårt att tänka på annat än mat och vatten.
Så efter denna långa tid stapplade hon nu fram, kände fortfarande samma hårda sten under tassarna. Hade hon blivit lurad, trots allt? Denna torka, denna hunger, den mjuka mossan under sina tassar. Hon stannade upp. Stenarna hade tonats ut till något mjukt, bekvämt. Något så mjukt hade hon inte känt på mycket, mycket länge... Hon öppnade sina kisande ögon. Framför henne såg hon träd. Ja, träd! Så höga, vackra, sträckte sig mot himlen. Hennes röda ögon blev vidöppna av häpnad. Så Frigore hade talat sanning, trots allt! Så detta var Mori Forest han talat om... ingen tid att tveka, nu när hon kommit så långt. Först skulle hon hitta en vattenkälla, sedan mat, och sedan kunde hon utforska skogen närmare. Så med trötta ben, och kurrande mage satte hon av in bland träden.
|
|
|
Skog
Aug 10, 2011 17:04:01 GMT -5
Post by Abigail on Aug 10, 2011 17:04:01 GMT -5
Abigail som hade lågit och lurat bakom busken hade hört något närma sig bäcken som hon hade förväntat. Men det var inte rådjur, eller hare. Inget hon sett tidigare i skogen faktiskt. En stor varelse med mörk päls började närma sig bäcken. Hade denna hungern bara gjort så Abigail sett saker som inte var där, eller var det faktiskt något där ? Hon reste sig för att se närmare på den underliga varelsen bara för att se vad det egentligen var. Hon gav ut ett lite ljud bara för att få den stora mörka varelsen att släppa blicken från bäcken och kolla mot henne.
( Ushio ska svara, men andra får ju också lägga sig i ^^ )
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Skog
Aug 10, 2011 17:13:10 GMT -5
Post by Ushio on Aug 10, 2011 17:13:10 GMT -5
Hon fick syn på något, en smal slinga av glittrande vatten. Vad denna sortens vattenkälla kallades hade hon ingen aning om - och hon brydde sig inte heller. Allt hon ville var att släcka sin törst... vår bastanta tik skulle precis böja sig ner och lapa i sig av det kalla, friska vattnet när hon stördes av ett främmande litet ljud. Hastigt höjde hon huvudet, utan att ha fått i sig en enda droppe, och såg sig vaksamt omkring. "Vem där?" kraxade hon hest, såg sig omkring. Hon kunde knappt se någonting. Var hon så illa däran?
|
|
|
Skog
Aug 10, 2011 17:31:35 GMT -5
Post by Abigail on Aug 10, 2011 17:31:35 GMT -5
Hon såg hur den mörka varelsen såg förvirrat på henne. Det hade börjat mörka och det gick knappt att se något, hon hörde den främmande varelsen säga ganska så hest, vem där. Abigail stördes nästan av den främmande varelsen, men lovade sig själv att inte visa något tecken på irritation eller ilska. " det är Abigail, och vem är du ?" Hon hade förstått att denna varelsen var undernärd och måste gått en lång väg, hon försökte vänja sig med mörkret för att på något sätt förstå vad det var för något, men det var alldeles för mörkt.
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Skog
Aug 10, 2011 17:37:42 GMT -5
Post by Ushio on Aug 10, 2011 17:37:42 GMT -5
Abigail. Ushio borde ha anat att hon inte kunnat vara ensam på en såhär bördig plats. Hon spetsade nyfiket på öronen. Den här hunden kanske var modigare än Ushio själv, då hon helt klart vågat ta steget före och gett sig ut i The Outlands. För hon var helt klart ifrån staden... eller? "Mitt namn är Ushio." svarade hon, minst lika hest som innan. Mörkret gjorde det svårt för henne att urskilja främlingens konturer, men utan tvekan var det här en ganska stor hund. "Säg mig, kommer du ifrån dessa trakter eller är du liksom jag ifrån staden?"
|
|
|
Skog
Aug 10, 2011 17:46:24 GMT -5
Post by Abigail on Aug 10, 2011 17:46:24 GMT -5
Nu hade Abigail förstod vad det var, det var en hund precis som henne, hon kände sig en aning trögfattad, så hungrig som hon var. Hon var tvungen att lyssna noggrant för att förstå vad den här Ushio sa. Hennes hörsel kan svika henne ibland, efter en olycka. " Ushio .. aha" sa hon en aning skeptiskt, varför vet hon inte. Hon väntade en stund innan hon svarade på nästa fråga, hon kände hur magen vred sig ännu mer och smärtan kom tillbaka. " ja, jag är från staden.. men jag orkade inte med så mycket kaos längre, eller jag behövde bara lite lugn. om du nu ursäktar så ska jag leta reta på något att äta .." Sa hon och började långsamt gå iväg, bara ifall Ushio skulle ha lust att följa efter, trots allt verkade denna stora hund verka en aning svag, men Abigail kan ju inte direkt läsa tankar.
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Skog
Aug 10, 2011 17:50:48 GMT -5
Post by Ushio on Aug 10, 2011 17:50:48 GMT -5
Tikens ord förvånade henne smått, men hon hade lyssnat halvt dövt. Snabbt sänkte hon huvudet mot bäcken igen och sörplade i sig av det kalla vattnet som släckte törsten som härjat i hennes inre. Abigails fotsteg tonades bort. Gick hon iväg? Ushio hade hört något nämnas om att 'äta'. Vad hade hon för val, egentligen? Snabbt höjde hon huvudet, och travade trött efter honan. "Om det är mat du är ute efter, är jag villig att hjälpa till. Jag är utsvulten." Det lät inte som henne själv när hon talade - men i hennes tillstånd var hon desperat.
|
|
|
Skog
Aug 11, 2011 4:32:31 GMT -5
Post by Abigail on Aug 11, 2011 4:32:31 GMT -5
Hon hade hört vad tiken sa, som sakta började närma henne. Abigail oroade sig ifall de skulle hitta något nu, när det hade blivit så mörkt. Hungern hade gjort henne trött, och hon orkade knappt tänka. Det hade gått en bit, nästan i cirklar. Ushio följde fortfarande villigt efter när Abigail vingligt gick fram och tillbaka utan att hon ens förstod det själv. ( detta rollspel är inte bara för mig och Ushio , feel free ni får också skriva )
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Skog
Aug 11, 2011 5:12:54 GMT -5
Post by Ushio on Aug 11, 2011 5:12:54 GMT -5
Ushio stack nosen mot marken, och började lukta. Hon kunde inte känna något direkt, förutom den främmande tikens. Men så kände hon något, en doft hon aldrig känt förut. Den var svår att beskriva, men den var oerhört lockande. "Känner du den där lukten?" väste hon lågt, såg sig omkring ifall hon kunde se källan. Det var svårt att se alls i mörkret.
|
|
|
Skog
Aug 11, 2011 5:15:30 GMT -5
Post by Abigail on Aug 11, 2011 5:15:30 GMT -5
Abigail märkte att Ushio hade stannat varför vet hon inte, men någon lukt kunde hon inte alls känna. " vilken lukt ? " svarade hon och började nosa. Hon märkte också att det blev bara mörkare och mörkare i skogen.
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Skog
Aug 11, 2011 5:19:13 GMT -5
Post by Ushio on Aug 11, 2011 5:19:13 GMT -5
"Känner du den inte?" väste hon sammanbitet. Det var viktigt att vara tyst, utifall att det verkligen var något ätbart som lurade där ute. Ushio sänkte sin massiva kropp närmare marken. Det var tur att hon var mörk, hon smälte perfekt in i natten. Hon smög så tyst hon kunde fram, slängde en blick framåt. Källan till doften var en liten brun varelse, med långa öron som satt och åt av gräset. Den såg snabb ut. Ushio skulle, förmodligen, inte kunna få tag på den. Var det värt ett försök?
|
|
azeroth
Duktig
gpr%%1%%1%%1%%1%%
Posts: 14
|
Skog
Aug 24, 2011 12:16:19 GMT -5
Post by azeroth on Aug 24, 2011 12:16:19 GMT -5
Tyst rörde han sig fram igenom skogen, han visste att han egentligen inte hörde hemma i denna delen av världen. Han skulle hålla sig gömd i den mörka skogen, inte ge sig ut för att låta någon vända om hans tankar genom att tala med honom. Men för en gångs skull hade hunden stått upp emot sig själv, och bestämt sig för att röra sig utanför sin mörka, skyddande atmosfär och försöka se sig omkring, se om livet fortfarande fanns i form av hundar - precis som det var då han lämnade staden. I och för sig hade det bästa kanske varit att ta sig nedåt in i staden om det nu var detta han ville söka upp. Men livet i skogen var ack lika så värdigt att ta en titt på, även om det antagligen inte skulle bli den intressantaste titt han tagit precis. De brunt glittrande ögonen var fastspikade rakt framåt, han rörde inte blicken åt höger, inte åt vänster. Han såg rakt framför sig och lät istället öronen röra sig åt alla möjliga håll. Det var enklare och bättre för att han skulle styra sina steg direkt in i skogen och sedan kunna ta sig ned till staden via kanten av området han kände till. Han var inte vidare pigg på att ta sig ut på allt för okänd mark - inte idag. Men snart avbröt hans sin gång. Snabbt stannade han upp och roterade de uppåtstående öronen ett halvt varv och vinklade dem sedan rakt framåt. Dofter drog på en röd sekund in i hans sinnen, vred onekligen kring och förstörde hans blick. Den slogs ned en hundradel men restes lika snabbt. Dofterna började sära på sig, och schäfern kunde snart skilja dem i exakta ordningar. Kort framför honom befann sig två tikar, han lät en tanke på att backa och vända ned emot stan nu när han bekräftat för sig själv att det var andra här. Men efter en kort stunds fundering satte han sig åter i rörelse, rakt fram. Antagligen visste redan tikarna om hans närvaro vid det här laget. Men han ville helt enkelt av ren vana så ljudlöst och lugnt som möjligt tassa in i deras sällskap, inte komma travande emot dem. Nej, med mjuka och tysta steg tassade han närmare dem.
off; hoppas jag fick hoppa in!
|
|