Old town breath for me still

[Aisha]

Stadens gator ligger öde som vanligt. Det var länge sedan de var fulla av liv. Skrattande barn. Stressade människor som var på väg till och från jobbet. Utslitna hemmafruar som skyndar sig till affären för att köpa det som behövs till maten innan maken kommer hem. Det var länge sedan nu. Du är allt hus övergivna. Alla byggnader förfallet och stenen vittrar sakta bort. Den vita tiken vandrar vant dessa gator. Förr var det i koppel och med en vän vid sin sida. Aldrig ensam. Nu är livet annorlunda. Det är hårdare. Man måste kämpa för sin överlevnad. Alltid. Det är det livet går ut på nu. Att överleva. Mjuka tassar placeras på marken en och en varefter de lyfts i samma ordning. Den unga tiken ser sig vaksamt omkring. De hängande öronen är lätt lyfta för att hon ska kunna uppfatta minsta ljus. Nosen darrar lätt då den filtrerar och separerar alla dofter från staden. Den luktar inte stad längre. Det är ingen stad längre. Det är ett tomt skal. Ser inte mycket ut för världen längre. Byggnaderna må stå kvar lika stolta som alltid. Men de blir aldrig vad de en gång var. Tiken drar ett djupt andetag. Fyller lungorna till bristningsgränsen. Sen andas hon åter ut igen. Lugn och sansat. Hon stannar inte. Vandrar fortfarande gatan fram. Utan något utstakat mål. Bara nyfiken på vart tassarna för henne.

[Pax till Frigore]

[Frigore]

Rigors vanliga morgonrunda hade tagit form, dena dag lite tidigare än den förra turen. Nåja, det hade varit alldeles för bra väder den dagen och hans tjocka päls hade tvingt honom att gå undan för att sova en längre stund i stället. Vädret idag var mer i hans smak, lite grå mulet, inte allt för kallt. Långa steg breddade hans väg och hans trav tog honom snabt över stadens gator. Han ville hålla sig i träning faktikst, då han inte längre vandrade över öken markerna runt omkring staden. Något fångade has intresse på ägen dock, för mitt emot honom kom en ljus gestalt gåendes. Ungefär i hans höjd, för ja han var ju ingen renrasig Husky inte. Han höjde då stolt huvudet och saktade ner farten. Först drog han öronen bakåt, hans vanliga reaktion emot främlingar, men tackvare att han kände på doften att det var en tik fick honom på andra tankar, för stunden i alla fall. Han gick fram emot henne och log ett charmerande snett leende emot henne, inte för mcket men det synes trotts allt.
- Hallå främling.. Har ni något emot att jag frågar efter edert namn min sköna?[/color]
Sa han sedan med en mint lika charmig röst som leendet var. Han togett sista steg fram och nickade djupt emot henne med en viss tutch av respekt. Dessutom spettsade han nyfiket öronen igen och la huvudet lätt på sne i väntan på ett svar.

[Aisha]

Vinden var inte till hennes fördel framifrån. Därför är det med blicken hon först lägger märke till hanen som kommer mot henne. Hon stannar som hastigast upp. Lite osäker på vad hon ska göra. Men om hon skulle vända och springa åt andra håller skulle hanen förmodligen ta upp jakten. Men hon tvivlar inte på att hon kan springa ifrån honom. Men det är inte det hon tänker på. Hon vill inte bli jagad. Hon vill inte dra på sig fiender som kanske hellre attackerar det första de gör om de råkar stöta på varandra igen. Därför står hon stilla. Ser på hanen med en gnutta nyfikenhet men hon är ändå reserverad och misstänksam. Hanen talar till henne. Frågar efter hennes namn. Hon tycker fortfarande inte om att presentera sig själv först och hon tycker att andra kan tänka på att presentera sig själva först innan de frågar om någon annans namn. Men hon själv skulle förmodligen fråga om den andres namn först hon med. Så hon ska inte klaga på andra.
"Mitt namn är Aisha". Svarar hon honom.
"Vad är ert namn?" Nu tycker hon att hanen gott kan presentera sig han med. Istället för att komma med någon dryg kommentar gör hon honom hellre till viljes och sen bollar tillbaka frågan än att verka dryg och uppkäftig i hans ögon. Aisha är inte sådan.

[Frigore]

De kalla ögonen stirrade lojt på tiken framöfr honom, följde varje pälsstrå över hennes kropp, synade henne ut och inan till. En snabb varelse, det tvekade han inte på, men hur länge skulle hon orka springa i samma höga fart? Frigore själv kundevara förbannat snabb på korta sträckor, men ack han kunde nästan hålla en lika snabb fart i flera kilometer. Utan släde bakom sig fanns det heller inget tungt att dra, det betydde att han kunde springa länge.. Väääldigt länge. Släd hund ända in i märg och ben, även om hans fulla bodslinjer inte säger det samma.

- Aisha..
Mumlade han för sig själv, smakade lite lätt på namnet och nickade sedan kort.
- Ett vackert namn.. Det passar er.
Sa han sedan med samma charmiga röst och gick några steg nmre tiken, för att sudda ut överflödet av avståndet emellan dem.
- Mitt namn är Rigor ellet i längre version Frigore Mentis..
Sa han sedan och det charmfulla sneda flinet blev en aning bredare, medans öronen hölls spettsade och han sträckte på sin högresta kropp. Hans päls skimmrade lätt till å han spände musklerna över kroppen och han väntade. Kanske hade tiken någt att säga honom, eller så fick han väl föra konversationen vidare så snart hon visat respons

[Aisha]

Hon står stilla där hon står. Tänker att det är bäst att inte verka tvekande eller visa rädsla. Men hon är inte rädd. Bara osäker. Misstänksam mot allt och alla. Hon är ingen som föredrar ensamhet. Hon vill inte vara ensam. Men hon har heller ingen hon kan känna sig trygg med. Så hon vandrar ensam. Har gjort det länge.

Hanen uttalar hennes namn. Det känns fortfarande ovant att höra sitt namn uttalas av främlingar. Som om de med en sådan information skulle kunna kasta sig på henne utan ångest och slita henne i stycken.

Rigor presenterar sig hanen som. Det verkar vara det som han föredrar att kallas eftersom han uttalar det före den långa versionen av hans namn. Aisha nickar lite lätt. Vet inte vad hon ska säga. Hanen han gett henne komplimang för hennes namn.
"Fint namn". Säger hon lite lätt för hon tycker ändå att Rigor är ett namn som klingar fint. Det är i alla fall lätt att uttala.

[Förlåt för segt svar. Men har tappat lusten att rolla. -.- Men försöker komma igång igen så sakta.]