Post by Sharika on Aug 10, 2011 3:25:51 GMT -5
Solen sken ned över den husbekläda platsen.
Det var en oerhört solig dag för att vara på denna plats och detta tillfälle
njöt Sharika av. Ja en välvuxen Alaskan Malamute lika svart som natten
och vit som nyfallet snö. Hennes kroppshydda var som en hannens och
det var lätt att ta fel på henne, tills man hörde hennes ljusa och starka röst.
Dom ljusa tassarna trippade lätt fram över den svartgråa asfalten samtidigt
som dom breda, tjocka öronen lyssnade efter ljud. En solig dag som denna
visste man inte vad som kunde hända, solen lockade fram många ur dom
mörka gränderna och skuggorna. Många hemska saker brukar hända
och det är många som brukar få sätta sitt liv till för att klara sig undan
denna plåga. Och många av dom var de hundar som hade blivit kvar och stått sin
människa som närmast men av någon anledning tog dom inte med sig
sina hundar. Patetiskt!
Men inget av detta hade rört Sharika, nejdå hon visste vad hon skulle
göra eller ta vägen. Gömma sig brukade vara bästa sättet att överleva,
men inte denna tik. Nej hon slogs till blodet flöt under hennes tassar
och hon lämnade platsen med röda avtryck. Oavsett om det hade varit
hennes vänner eller barn så hade deras blod runnit under hennes tassar
och längst hennes hals och käftar.
Dom blåa ögonen log av välbehag och hon stannade upp och drog in inte
av den småkyliga luften i dom stora lungorna.
En dag som denna så skulle det nog hända nå, eller så skulle den vara
lika trist som dom alla andra gråa dagarna.
[Väntar på dig Rigor~ ^^]
Det var en oerhört solig dag för att vara på denna plats och detta tillfälle
njöt Sharika av. Ja en välvuxen Alaskan Malamute lika svart som natten
och vit som nyfallet snö. Hennes kroppshydda var som en hannens och
det var lätt att ta fel på henne, tills man hörde hennes ljusa och starka röst.
Dom ljusa tassarna trippade lätt fram över den svartgråa asfalten samtidigt
som dom breda, tjocka öronen lyssnade efter ljud. En solig dag som denna
visste man inte vad som kunde hända, solen lockade fram många ur dom
mörka gränderna och skuggorna. Många hemska saker brukar hända
och det är många som brukar få sätta sitt liv till för att klara sig undan
denna plåga. Och många av dom var de hundar som hade blivit kvar och stått sin
människa som närmast men av någon anledning tog dom inte med sig
sina hundar. Patetiskt!
Men inget av detta hade rört Sharika, nejdå hon visste vad hon skulle
göra eller ta vägen. Gömma sig brukade vara bästa sättet att överleva,
men inte denna tik. Nej hon slogs till blodet flöt under hennes tassar
och hon lämnade platsen med röda avtryck. Oavsett om det hade varit
hennes vänner eller barn så hade deras blod runnit under hennes tassar
och längst hennes hals och käftar.
Dom blåa ögonen log av välbehag och hon stannade upp och drog in inte
av den småkyliga luften i dom stora lungorna.
En dag som denna så skulle det nog hända nå, eller så skulle den vara
lika trist som dom alla andra gråa dagarna.
[Väntar på dig Rigor~ ^^]
