regn.

[Alzack]

Himlen var dystert grå, täckte hela himlavalvet och målade resten av omvärlden i samma trista färg. Regn föll, spolade bort blodet som flöt över gatorna och förbättrade stadens utseende i största allmänhet. Bortsett från att den var tom. Och tyst. Alzack, en mörk borzoihanne, vandrade precis i utkanten av staden, blickade ut över The Outlands med sina giftgröna ögon samtidigt som han följde stadens yttersta gräns. Åh, vad han ville springa! Bara ut dit, rakt ut i tomheten för att se vad som fanns på andra sidan. Hungern skulle knappast hindra honom - han var väl medveten om vart maten fanns, eller hur man skulle få tag på den, och vatten hade han också lokaliserat: genom att smyga in i människors tomma hem kunde han enkelt med nosen putta upp vattenkranen och få tillgång till så mycket vatten han ville ha. De långa, slanka benen förde honom framåt längs med de mindre husen i stadens utkant, och han slängde flera nyfikna blickar mot den tomma stenöknen. Han längtade. Till den dagen han tagit modet till sig, och kunde springa ut dit.

paxat till: sharika : D

[Sharika]

[Här kommer den lilla dryga damen! ;D]

Med en tung gäsp vandrade en bred mörk hona längst som mörka gränderna.
Orden hon hade sagt någon dag tidigare till en välvuxen, mörk hundinna hade
inte alls rört henne. Hon visste vad det fanns i gränderna och hade snabbt
lärt sig i vilka man kunde gå och inte. Jake, hennes trogne vän hade lärt henne
ända till den dag han stupade. Hans ålder hade gjort så att han inte kunde
försvara sig på samma vis längre. När hon hade nyträffat honom så var det
som om att se på tv se den hannen slås. En dröm om att få åter se honom
fanns där ständigt och nog visste hon att den dagen skulle kunna komma när som helst.

Åter igen gäspade hon när en doft plötsligt nådde den svarta känsliga nosen.
Dom blåa ögonen spärrades upp och hon kunde inte känna igen denna doft.
Vem det än var så skulle hon ta reda på det, på ett eller annat vis.
Dom ljusa tassarna började åter att röra på sig, nu i snabba korta steg.
Inte alls klumpiga eller högljuda, nej dom var smidiga och lika tyst
som katten. Hon var stort byggd men icke osmidig.
Nej det tillhörde hennes natur att vara smidig, stark och uthållig i alla medel.
Hon var en tamare variant av vargen.

"Är det något ni söker du högreste springare?" orden kom plötsligt och
Sharika hade kommit upp bakom den mörka hårige hannen.
Hon kunde tydligt se vad han var för något och hon la huvudet lite på sne.

[Alzack]

Den mörka borzoihannen vände sig hastigt om när han hörde en främlings stämma. Vad han möttes av var en stor hund, svart och vit till färgen, med ett par isblå ögon som elegant smälte in med resten av kroppen. Alzack var högre än henne, dock såg hennes muskelmassa ut att vara betydligt kraftigare. Han nickade lätt, som hälsning, och betraktade henne för en kort stund under sin giftgröna blick innan han besvarade hennes fråga.
"Inte direkt." blev hans svar, ganska kort men ändå - vad hade han mer att tillägga?
"Får man be om ert namn, främling?" på tonen var han likgiltig, med en svag antydan av nyfikenhet.

[Sharika]

När han talade så klippte dom breda öronen till och hon rörde inte en min.
Han bad om namnet henne så sade hon inge eller rörde fortfarande inte en min.
"Ni ber om mitt namn när ni borde presentera er först." sade hon med en
lugn stämma och satte sig ned. Vem än denna hanne var och oavsett hur
stor han var så skulle man alltid presentera sig först om det var så att man ville
veta den andres namn. Ett hyfs och tricks hon lärde sig av sin trogne vän.
"Ni bär styrka i er springare.. Och en fart som ingen annan."
man kunde höra att hon var lite imponerad över denna mörka Borzoi.

[.. .. IT D:]

[Alzack]

Tikens ord fick honom att smått höja ena ögonbrynet - men han antog bara att hon hade rätt. Hon såg inte direkt ut att vara en dum hund.
"Då får jag be att ursäkta. Mitt namn är Alzack." han tog en lång paus, granskade honan uppifrån och ner ytterligare en gång. Han uppskattade hennes smicker, och kunde inte låta bli att sträcka på sig lite ytterligare vid hennes ord.
"Tack." svarade han bara, men man kunde tydligt se hans uppskattning i hans giftgröna ögon.

[Sharika]

När hon hörde hannens namn nickade hon och svepte till med svansen.
Alzack, påminde lite om hennens namn tyckte den välvuxna tiken men nämnde
det inte för honom. När han hörde hennes ord så kunde hon inte låta bli
att le inombords när hannen sträckte på sig.
Med en suck skakade hon på huvudet och la huvudet lite på sne och dom blåa
ögonen såg in i hannens gröna.
"Trevligt att träffas Alzack, mitt namn är Sharika." rösten var lugn, nästan
för lugn för att tillhöra den igenomruttna tik som stod framför den
ryske springaren.
"Men jag måste varna er, att tappa fokus över smicker kan sluta illa!"
det gnistrade till i dom ljusa ögonen och tiken log ett igenomborrande leende.
Man kunde tydligt se och höra att hon menade allt hon sade och att hon
nog själv hade varit med om det själv.
"Vad har fört er hit en afton som denna Alzack?" hon satte sig ned och
svepte till med den tjocka svansen över marken innan den la sig tätt in till kroppen.

[It D:]

[Alzack]

Sharika, alltså? Alzack var nog knappast den sorten som funderade över namn - men det här passade henne verkligen. Hennes varning fick honom att dra lite i ena mungipan.
"Må så vara. Ska lägga det på minnet." han var kanske inte den som oftast lyssnade till folks varningar, påminnelser, tjafs. Men det låg något i vad Sharika hade sagt. Hennes fråga fick honom dock att vända blicken ut mot den tomma stenöken som bredde ut sig framför dem. De klargröna ögonen blänkte till, och han drog en lätt suck.
"Nyfikenhet, skulle jag tro." log han, och syftade givetvis på den öken som kunde vara vägen till en bättre plats. Alzack vände blicken åt tikens håll igen. Han kände en viss nyfikenhet för denna hona, likaså.