Post by Jezebel on Aug 7, 2011 17:22:29 GMT -5
Paxat till Ushio
Tre månader i livet. Och hon önskade nästan att hon aldrig fötts. Vad fanns det för mening med livet om man ska behandlas som värre än skit? För henne: ingen. Hon må vara en oerfaren valp — men hon vet redan mer än hon borde. Hon har upplevt mer än hon borde ha gjort vid det här laget. Flera gånger hade andra lurat sig in i hennes hjärta — och blivit älskade av henne — för att sedan lämna henne i sticket. För att lämna henne ensam och krossa henne. Jezebel kanske bara är runt tre månader, men har blivit sviken ett flertal gånger, av de hon älskat allra mest.
Himmlen var täckt av ett grått täcke av moln — som det nästan skrek om att det inte tänkte ge sig av. Hösten skulle nå sitt slut om inte allt för lång tid, och vintern var tydligt påväg. Det började mörkna allt mer allt efter att tiden gick. Kvällen kom. Men det var fortfarande så pass ljust att man lätt kunde veta var man gick.
Längst en trottoar uppenbarade sig en liten varelse. En ung tikvalp som bara var runt 2-3 månader gammal. Pälsen var fuktig och allt annat än ren. Allmänt smutsig, faktist. Valpen var en australian sheperd, vilket inte var speciellt svårt att se med tanke på färgen och markeringarna. Hennes namn var Jezebel. En nästan alltid så glad valp — vars öde verkade ha tagits ifrån henne för en tid sedan. Det var antagligen på gränsen att hon ville slumra in i den eviga vilan. Men icke. Jezebel kunde svära på att hennes lidande skulle belönas i slutändan. Att det skulle finnas en mening med att hon skulle ha behövt utstå det hon fått.
Hon fortsatte att följa trottoaren hon gick på, i en lugn takt. Huvudet var smått nedsänkt och öronen låg smått tryckta mot nacken.
Tre månader i livet. Och hon önskade nästan att hon aldrig fötts. Vad fanns det för mening med livet om man ska behandlas som värre än skit? För henne: ingen. Hon må vara en oerfaren valp — men hon vet redan mer än hon borde. Hon har upplevt mer än hon borde ha gjort vid det här laget. Flera gånger hade andra lurat sig in i hennes hjärta — och blivit älskade av henne — för att sedan lämna henne i sticket. För att lämna henne ensam och krossa henne. Jezebel kanske bara är runt tre månader, men har blivit sviken ett flertal gånger, av de hon älskat allra mest.
Himmlen var täckt av ett grått täcke av moln — som det nästan skrek om att det inte tänkte ge sig av. Hösten skulle nå sitt slut om inte allt för lång tid, och vintern var tydligt påväg. Det började mörkna allt mer allt efter att tiden gick. Kvällen kom. Men det var fortfarande så pass ljust att man lätt kunde veta var man gick.
Längst en trottoar uppenbarade sig en liten varelse. En ung tikvalp som bara var runt 2-3 månader gammal. Pälsen var fuktig och allt annat än ren. Allmänt smutsig, faktist. Valpen var en australian sheperd, vilket inte var speciellt svårt att se med tanke på färgen och markeringarna. Hennes namn var Jezebel. En nästan alltid så glad valp — vars öde verkade ha tagits ifrån henne för en tid sedan. Det var antagligen på gränsen att hon ville slumra in i den eviga vilan. Men icke. Jezebel kunde svära på att hennes lidande skulle belönas i slutändan. Att det skulle finnas en mening med att hon skulle ha behövt utstå det hon fått.
Hon fortsatte att följa trottoaren hon gick på, i en lugn takt. Huvudet var smått nedsänkt och öronen låg smått tryckta mot nacken.
