autumn breeze [P]

[Jezebel]

Paxat till Ricki

Tre månader i livet. Och hon önskade nästan att hon aldrig fötts. Vad fanns det för mening med livet om man ska behandlas som värre än skit? För henne: ingen. Hon må vara en oerfaren valp — men hon vet redan mer än hon borde. Hon har upplevt mer än hon borde ha gjort vid det här laget. Flera gånger hade andra lurat sig in i hennes hjärta — och blivit älskade av henne — för att sedan lämna henne i sticket. För att lämna henne ensam och krossa henne. Jezebel kanske bara är runt tre månader, men har blivit sviken ett flertal gånger, av de hon älskat allra mest.

Hösten var kommen - och det skulle inte ta lång tid innan även vintern anlände därefter. Himmlen var färgad i en mörkgrå färg — en dyster och sorglig färg. Fram över en av Hikari City’s, nu mer tomma gator, vandrade en relativt liten valp fram. Bara runt 2-3 månader gammal. Lämnad ensam för att försöka ta hand om sig själv. Hon var färgad i nyanser av grått, men även områden över hennes kropp var målade i svart och vitt. Och ögonen, ett nötbrunt och ett i isigt blått. Namnet denna unga tik bar på var Jezebel. Men hon föredrog dock att kallas Bella — av sina närmaste. De som nu borde vara djupt ogillade av henne. Men som hon trots det inte kunde förmå sig att hata.

Hon släpade trött sina ben efter sig där hon gick, i mitten av en ödelagd gata. Ögonen försökte hon nätt och jämt att hålla öppna. Huvudet var sänkt, långt ner mot marken av utmattningen. En del av henne ville bara lägga sig ner — en annan ville få kroppen att fortsätta ta sig framåt. I en långsam takt tog hon sig fram. Undrandes när hennes tid skulle vara kommen. När hon skulle slumra in i den eviga vilan. Det hon nu ville. Men som hon inte fick.

[Ricki]

Den stora schäfertiken vandrar ensam över stadens gator och genom dystra gränder. Mål har hon inget. Jo, kanske att hitta ett passande ställe att så när som på bosätta sig i. Då hon har planer som cirkulerar i skallen. Men för det krävs det fler hundar. Hon kan inte göra det ensam. Det vore patetiskt rent ut sagt. Det skulle inte ge henne mycket status eller vad man ska kalla det. Hon skulle bara ses som en sopa. En ynklig nolla. Nej, det gäller att jobba sig upp om man ska komma någonstans. Och det tänker Ricki göra.

Vinden för med sig en doft. En valpdoft. Ricki har aldrig ansett sig vara en god moder. Hon har aldrig fått chansen. Men valpar intresserar henne. De har utvecklingen framför sig och de är öppna för påverkan och utbildning. Så schäfertiken ändrar riktning. Följer doftens spår. Håller nosen lågt mot backen för att inte tappa spåret. Hon tar sig fram i en halvtrav.

Snart får hon syn på en liten varelse som vandrar ensam över gatan. Ricki stannar upp. Har inga planer på att skrämma den lilla valpen. Men om hon står bakom den kanske valpen inte får syn på henne och hon råkar skrämma den lille i alla fall. Hon funderar en kort stund innan hon sätter kroppen i rörelse igen. Denna gång i ett lugnt tempo. Hon håller huvudet under manken för att inte verka hotfull. Hennes svarta klor ger ifrån sig ett mjukt klackande ljud mot asfalten.

[Jezebel]

Hon hade följt vägen under en längre tid nu. Med hopp om att kunna skingra tankarna, vilket var ett misslyckande. Ett utmattat ansiktsuttryck låg över hennes ansikte, och det var tydligt att hon var mycket trött. Och ändå hade hon inte gjort något speciellt. Som att springa omkring, leka med gamla plåtburkar eller något liknande. Inte alls, faktist.

Jezebel's hörsel var svår att lura — och hon uppfattade ett ljud som bara verkade bli allt högre. Hon visste inte varifrån det kom ifrån, eller ifrån vad eller vem. Men en klackande ljud. Som någon med skarpa klor närmade sig. Hon höjde aningen på huvudet och tyckte sig få syn på en mycket större hund. Hon slog upp ögonen och började backa. Denne kunde utan större problem bita ihjäl henne utan någon ansträngning. Dessutom skulle Jezebel aldrig ha en chans att hinna fly.

[Ricki]

Hon följde efter valpen. Ville att denne skulle märka henne. Därför hade hon rört sig i en båge. Inte vandrat rakt bakom valpen utan gått i en båge som skulle tagit henne till valpens sida. Inte nära utan på ett bra avstånd.
Valpen märker henne och börjar backa. Ricki stannar upp. Hon håller huvudet fortfarande lågt. Svansen är även den sänkt. Huvudet hålls i höjd med valpens.
Ricki har inga planer på att attackera valpen eller jaga bort den. Hon är faktiskt nyfiken. Hon lägger huvudet lätt på sne.
"Hej du". Säger hon lite lätt och försiktigt.
"Vad är ditt namn?" Hon försöker locka valpen till att tala. Kanske denne kommer känna sig lite säkrare då? Det är inte säkert. Men kan man åtminstone försöka. Vill inte valpen att Ricki ska komma närmare så kommer hon inte göra det heller. Med en lugn rörelse sätter sig Ricki ner. Den nötbruna blicken hålls fäst på den lilla valpen.

[Jezebel]

Trots utmattningen spärrade den lilla tiken upp ögonen, tittade på den stora schäfertiken och fortsatte att backa. Jezebel reagerade inte på att tiken även sänkte huvudet tills det var i hennes höjd. När hon även började tala till henne, hälsa och be om hennes namn, stannade hon upp. Hon lugnade ner sig aningen, och antog att denne tik inte tänkte göra henne illa.

- J ... Jezebel. fick hon fram efter en kort stund. Rädslan släppte allt mer då tiken satte sig ned. Jezebel följde dennes exempel och satte sig ned även hon. Kunde det vara så att inte alla är ondsinta? Om så var fallet, fick det vara så. Jezebel vågade inte lita på denne trots det. Dessutom, hade hon lovat sig själv att aldrig släppa in någon innanför hjärtat igen. På så sätt kunde inget skada henne mer.

[Ricki]

Hon lev vänligt mot valpen när denne presenterar sig och verkar slappna av en smula och sätter sig ner till och med.
"Vilket fint namn". Säger hon uppmuntrande och ärligt.
"Mitt namn är Ricki". Presenterar hon sig själv. Ricki sitter kvar där hon sitter. Gör ingen ansats till att resa sig eller få närmare.

"Vad gör du här ute alldeles själv?" Frågar hon.
"Vad är dina föräldrar?". En ensam valp ute på gatorna kanske inte är en ovanlig syn dessa tider. Men det är ändå något som får en att tänka lite. Vad kan ha hänt? Var är valpens föräldrar? Ricki har lite planer. Planer på att skapa sig en flock. En flock som tar emot alla som inte känner sig höra hemma någonstans. Ensama vandrare och till och med valpar. Ricki är kanske lite blödig när det kommer till valpar. Hon gillar inte att se dem ensamma och övergivna på stadens gator. Även om en valp kan klara sig själv är det ett tufft liv på gatorna. Valpar behöver trygghet. Det anser Ricki i alla fall. Alla behöver trygghet.