in the depths of despair [rigor]

[Ushio]

Hon fnissade till lite lätt (!!!) och tippade huvudet en aning på snedden.
"Inte så pjåkig." flinade hon, och för första gången på riktigt länge sattes den spetslika svansen i gugning. Ja, så här glad hade hon nog aldrig varit i någons sällskap tidigare.
"Det låter som en plan." hon blev allvarlig igen, ändå fanns leendet fortfarande där. "Jag tolkar detta som att du stannar kvar i stan, alltså. Det vore synd att gå miste om dina talanger."

[Frigore]

Han flinade roat då hennes retsamma svar kom. Ja honrkade ha humor också, han skulle absolut inte a svårt att dela platserna i en flock med henne inte.
Sjlävklart, sen när är en hund som liknar en Siberian Husky ful?
Sa han med självsäkerhet i sin torn. Fanns det något bättre? Han var bara en gnutta kraftigare och en vädigt bra it högre än en Husky, annars vr ahn ästan eakt lika dan. Konsigt en det är väl så anlagen hänger ihop ibland. Inget han kan ändra på.
- Jag stannar så läge jag behagar och för studen verkar det som sagt att jag stannar ett bra tag, varför inte stanna där man finner nya bekantskaper?
Sa han sedan och höjde charmernade på ett av de ljusare ögonbrynen. För över hns ögon fanns det vita päls partier. Inte mörka som nästan resten av hans kropp besod av. Han fann Ushio både roande och som en bra bekantskap. Det fick hnom att tänka i andra banor än att faktiskt lämna staden här ochnu.
[Klockan är halv fem och jag har druckitmer än en halv Capten Morgan, så jg hoppas du ser bortom mitt dåliga inlägg och attjag inte gjort m text vit eller kusiv xD godntt <3]

[Ushio]

Hans ord fick vår bastanta tik att småle.
"Så sant som det är sagt." flinade hon. Nej, hon höll med om att det var en väldigt attraktiv ras - hennes egna var ursprungligen rysk och kom från bergen där de beskyddade sina fårhjordar från bland annat vargar. Ushio hade inte avlats fram som en vacker hund - snarare en livsfarlig mördarmaskin.
"Låter bra. Ska bli ett sant nöje att samarbeta med dig!" hennes flin växte sig bredare.

[Frigore]

Han log fören gång skull ett leende, som inte var ett flin och ett elakt sådant. Nej nu visade han sitt sanna leende som kom innifrån. Det var inte för mycket utan snett, så att ena mungipan drogs upp mer och den andra nästan inte alls. Han såg inet annat än charmig ut med sitt lite större huvud och tjocka, täta päls.
- Men hemligheten ligger i min korsning.. Huskys brukar se så skarpa ut, men tackvare min far, gör jag inte det.[/color]
Sa han med samma sneda leende, fast nu såg han mer retsam ut. Han nickade sedan som svar, ja ett sant nöjje skulle det allt bli att sammarbeta med denna tik. Han höjde sedan ena ögnbrynet då han studerade tiken igen. Han reste sig upp och gick runt hene ett varv, med svansen kurvad upp över ryggen. Husky's är ända för att vara den spetts ras som inte har lika kurvad svans som de andra, men just för att han är delvis Akita liknar han mer en smäcker och för hög Alaskan Malamute.
- Du själv måste vara någon slags vaktras, från kalla ställen.. Troligtvis Ryssland? Har jag fel?[/color]
Sa han sedan och stannade med sidan framför henne och blicken vänt emot hennes. Han hade sett något liknande förr, där avvar gissningen ganska enkel, men han kunde sällan minnas rasens namn.

[Ushio]

Hon ryckte på axlarna. Så han var en korsning, alltså? Hon såg några större, kraftigare drag hos honom som inte fanns hos andra huskys.
"Jag borde ha anat detta." log hon. När han sedan synade henne. cirkulerade runt henne följde hon honom med blicken och kunde helt enkelt inte riktigt låta bli att dra i ena mungipan. Att han var så duktig på att gissa!
"Ja, originellt sett är jag ryss, men jag är snarare en herdehund." hon sträckte lite på sig. Hon var stolt över sin ras, trots att den knappast var den vackraste.
"Jag är alltså, en kaukasisk ovcharka. Jag skulle inte bli förvånad om du inte hört talas om den rasen tidigare." hon log snett. Nej, ännu hade hon inte sett någon hund som liknade henne i den här stan.

[Frigore]

Han log samma snea leende, det var svagt, men ändå synligt. Alltid lika trevlig var han inte, men han hde sina trevliga stunder han också.
- Jag tror du redan tänk tanken.. För att klar göra saker så är jag hälfen Akita Inu, egentligen ett misstag som skedde, men familen beslöt sig för att spara två valpar, mig och min syster.[/color]
Sa han sedan och ryckte lätt på skulderbladen. Inte för att det var av intresse, men det var anledningen till att han var stark, kunng och fullfjädrad i alla lämmar i hela kroppen. Dessutomvägde han inte alls mycket mer än en Husky, men han var deffinitivt snabbare med sina längre ben.
- Herdehund, vakt hund, nästan samma sak.. Slädhund, jakthund får jag väl kalla mig själv då..[/color]
Sa han och log retsamt, ja de var egentligen två totalt olika individer. De såg till och med olika ut även om de båda var gjorda för att tåla kalla klimat. Pälsarna var lika, men antagligen minst lika varma. Han ruskade sedan på huvudet, nej han hade inget minne av att ha hörttalas om rasen.
- Känner inte till den, men det är inte rasen som gör en hund till vad den är..[/color]

[Ushio]

Hon lyssnade till hans historia och nickade litet för att bekräfta det för honom att hon uppfattat vad han sagt. Det han sedan sa fick henne att le snett.
"Bara det att man vaktar dumma djur från att bli uppätna." flinade hon. Men hon hade varit snarare vakthund, då hon beskyddat sin husse och hans hem från tjuvar och andra inkräktare. Flera gånger hade hon blivit tvungen att försvara honom.
"Jag håller med." var det enda hon svarade på den kommentaren han sist nämnt.

[Frigore]

- Inte för att vara slädhund har någon störe betydelse än vakt. Vi drar en släde, tävlar emot andra och springer tills musklerna skriker. Är man inte bra nog säljs man ganska snabbt och klarar man inte de hårda livet utomhus är man en skam för släktet. [/color]
Sa han och flinade kallt. Han ruskade på huvudet, nej han var inte klar med att vara slädhund, men nu hade hans liv fått en häftig vändning. Han fick börja kämpa för något annat nu, då han inte riktigt hade något val. Han skulle bevisa för de alla vem han är och att han står för det som så få står för. Styrka, smidighet, snabbhet och uthållighet. Han är den hund som klarar allt på samma gång, avlad och född till det.

Hon höll med honom och han nickade. Beslöt sig för att ställa sig upp och vnda där ifrån. De skulle snart ses, men nu skulle han finna den där hunden hon talat om. Kanske var han en värdig hund att ha i flocken, kanske inte.
- It's the choises we make in life..[/color]
Mumlade han sedan samma stund som han sneglade bak på henne. Nåja, kanske förstod hon honom, kanske inte. Det spelade ingen roll, för nu skulle han påbörja allt det nya i sitt liv. Från och med nu var han ingen slädhund längre.
- Vi ses Ushio..[/color]

[Ushio]

"Jag har hört talas om slädhundar förr." svarade hon. Vad vissa hundar hade för mål, för syfte i livet rörde henne inte ryggen. Allt hon ville var att hitta sin egna mening med livet. De orden Frigore nämnt, på ett okänt språk för Ushio, fick henne att blinka ett par gånger. Hon hade inte förstått ett ord, ändå bjöd hon på ett strålande, alltför snett leende.
"God fortsättning, Frigore." svarade hon, och med de orden reste hon sig upp, vände ryggen till - och fortsatte den ändlösa jakten på något att äta.

[avslutat där? c:]

[Frigore]

[Jao av slutat ^^]