|
Post by Sharika on Aug 5, 2011 17:19:31 GMT -5
Dofterna, ljuden, naturen och luften. Vattnet, solen, månen och stjärnorna. Allt var dött, lika dött som synen hos ett dött byte, allt stod stilla och dofterna fanns inte längre kvar. Inte ens dom doftande rabatterna fanns klar. Allt hade dött ut och fått en grå dassig ton. Dofterna som fanns i luften luktade inte ens längre, inget kvitter ifrån fåglarna hördes och barnaskriken var för evigt borta. Allt var borta. Allt förutom en sak, djuren. Hundarna fanns kvar och dom andra få vilda skogsdjuren levde kvar.
Men det var inte många hundar som fanns kvar på denna plats längre, många hade dött av svält eller blivit ihjäl bitna av andra hundar för att dom inte kunde stadens regler. Det var inte som att bo i skogen, här fanns det gator som hade namn märkta med blod. Ingen skog där man kissade på ett och annat träd för att markera.Nej här visade man igenom blod, slakt och tårar. Inget var enkelt, inte ens att fixa maten. Det fanns knappt kvar något heller.
En mörk skepnad passade igenom en gränd med svansen kringlad över baken, huvudet var högt buret och stegen var lätta. Ja hon trippade nästan fram över gatorna samtidigt som den ljusa blåa blicken granskade varje område millimter för millimter. Aldrig stannade hon upp heller, nej hon visste precis vars hon skulle gå och hur hon skulle ta sig dit. Hoppa över höga rostiga grindar var inga problem även om kroppshyddan var stor så var hon en mycket smidig och kvicktänkt hund. Ja för att det var precis vad hon var, en hund. Men även en sådan om hade levt länge på gatan och kände den bättre än många andra, visste om farorna och vad som har funnits förr och inte finns kvar. Nog visste hon var man finner mat och var man gömmer den för att få a den ifred, allt detta hade hon lärt sig av en mycket god vän. Som tyvärr inte finns med henne idag, han dog i käftarna på en annan hund. Men utan att tänka på det längre vandrade den stora svartvita honan utan problem igenom gränderna och tydligt kunde man se i ansiktet att hon inte fruktade döden, nej snarare kunde man se döden själv i dom blåa ögonen. Ty hon hade tagit livet av många som hade trotsat henne, stått i hennes väg och föråt. Hon var en kallhjärtat mördarmaskin som inte släppte någon intill henne.
[Öppet för den som vill.. först till kvarn! ^^]
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Post by Ushio on Aug 6, 2011 12:10:55 GMT -5
Jag har länge undrat vad ondska är egentligen. Är det att kunna döda någon, utan att känna skam? Är det att kunna se döden i vitögat utan att känna fruktan? Är det att kunna slåss, utan att känna ånger? Om det är ondska, så antar jag att jag är genomrutten. Jag har länge varit det svarta fåret.. ändå vägrar jag se på ondska som något mer än ett ord. Det finns vissa saker som har betydelse - styrka, taktik, list. Men ondska är nog något man kan klara sig utan.
Den massiva tiken gick obrydd fram över gatorna, lät sina breda tassar slå ner i den hårda marken, lät sina klor skrapa i den kalla asfalten. Musklerna dansade under den pälsklädda huden, och de blodröda ögonen scannade vaksamt av området. Den spetslika svansen låg som vanligt upprullad över hennes rygg, och med sina 70 centimeter i manken var hon ingen liten hund precis. Levt i den här staden hade hon gjort i 3 år, två av dem tillbringat i en det liv hon bara kände till då - livet tillsammans med människorna. Hennes ägare hade bara råkat vara ett svin och utnyttjade hennes storlek och styrka till att vakta hans ägodelar. Oh ja, vad hon fröjdat den dagen han stuckit! Och nu fanns ingen av hans vidriga ras kvar.
Men med människorna försvann också den mat som Ushio känt till, och nu har hon försökt leva på katter, råttor.. emellanåt hade hon lyckats ta sig in i folks nästen och norpat åt sig påsar med hundfoder. Gammalt, jovisst, men bättre än inget. Flera gånger hade hon tillbringat sin tid på soptippen för att hitta något ätbart där - men det enda hon funnit som varit ätligt hade varit fler katter - och råttor. En lätt rysning gick längs ryggraden. Att hon hade överlevt så länge, ett helt år, fick henne dock att känna sig bättre till mods. Ändå visste hon att ifall hon skulle fortsätta såhär så skulle hon i sinom tid dö av svält. För trots att hennes ras, kaukasisk ovcharka, åt förvånansvärt lite trots sin storlek så kunde hon inte leva på ingenting. Hon skulle, tillslut, bli tvungen att vandra ut ur staden och se världen bortom The Outlands - och världen som hon kände den. Ushio höjde nosen mot skyn, och vädrade. Hon tyckte sig ha känt en doft nyligen - utan att kunna bekräfta vem dess ägare varit. Helt klart en hund. Hon såg sig omkring. Först ingenting - men då hon vridit huvudet mot vänster såg hon in mot en mörk, förrädisk gränd. Någonting där inne rörde sig, och var påväg ut åt hennes håll.
[jag tar och slinker in här >: D]
|
|
|
Post by Sharika on Aug 7, 2011 18:54:58 GMT -5
Dom ljusa tassarna snuddade lätt vid marken och hon gäspade stort. Dom vassa vita tänderna talade om att hon nu var uppe i sina bästa år och att dom visste var det fanns att äta, även om människorna har försvunnit och maten med dom så hade hon inte glömt sina matstället. Den skära tungan gled över den vassa randraden och dom blåa ögonen såg sig lugnt om. Det var inte fören nu som hon hade sett hur många hundar det egentligen fanns i denna stad, många hade strykit med svälten detta första år. Att bara tänka på det fick den robusta svartvita tiken att rysa av välbehag. Att se döden i vitögat och klara sig var ingenting jämtemot att se sina närmaste dö bort av svält när man själv låg vid deras sida och åt på ett byte eller mat i möjligaste form. Se små valpar ströva efter mat och bli tagna av större djur för att dom ska överleva och sedan lämna platsen med ett leende.
Att kalla denna tik ond och elak gick inte. Ingen av orden klädde henne i smaken, utseende eller personligheten. Hon hade i sitt tidigare liv varit en drömhund i ringen, idag skulle hon kunna se andra djur få sitt liv avslutade av någon annan utan att röra en min, utan att tänka, känna ånger eller bry sig. Hon var hjärtlös och hade lärt sig av dom bästa. Jake och dom tvåbenta. Även om hon avskydde människorna så hade hon dom att tacka att hon lever än idag. Jake var en gammal och lärd hund som tog emot henne med öppna armar och lärde henne allt och än idag sitter orden som han sa inbrända. Glömma dom var det sista hon ville och skulle se till att göra så att hans namn ekade igenom alla gator, gränder och skogar.
En doft slog emot den svarta känsliga nosen och dom tjocka öronen vinklades framåt samtidigt som den ljusa blicken fästes framåt. Hennes svarta känsliga nos hade funnit något, och det var något stort, inte mycket större än hon själv. Men betydligt hårigare. Den ljusa blicken granskade snabbt av den gigantiska gråa tiken och dom ljusa tassarna stannade inte fören hon stod bara någon meter ifrån den gråa tiken. Den svarta nosen vädrade och det ljusa ansiktet var hårt som sten, talade tydligt om att denna tik visste precis var hon står. Den blanka svarta pälsen talade också tydliga spår, hon hade levt på gatan länge och visste mer eller mindre vilka regler som gäller.
"Ni är ny." rösten var oerhört klar och ljus. Ja en typiskt kvinnlig röst men passade verkligen inte in med det hårda sten uttrycken som hon bar på. Den stora kroppen och det coola uppspelet. Hon såg mer ut som en hanne än en tik. Men rösten avslöjade allt.
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Post by Ushio on Aug 8, 2011 2:48:15 GMT -5
Ushio, för den delen, hade levt ett synnerligen trist liv ensam hos sin ägare. Hon hade blivit köpt som ettåring av honom, och användes mest till att sitta ute på verandan och vakta hans ägor från tjuvar. Det hade faktiskt skett ett par gånger att någon försökt bryta sig in - och då hade hon gjort sin plikt, skällt högt och fällt omkull inkräktaren så att husse kunde ringa polisen. Hon hade för den delen alltid hatat Husse. Han kunde enkelt jämföras med ett svin och Ushio hade många gånger varit nära att hugga honom. Om det inte hade varit för att hon visste att hon skulle hamna på en värre plats om hon gjorde så, så hade hon gjort det. Utan tvekan.
Den främmande honans päls bar två simpla färger - svart och vit, någorlunda kortare än Ushios egna fäll men såg ut att vara kraftigt byggd ändå och, förhoppningsvis, en värdig motståndare. Ushio lät blicken smalna av litet, då honan talade, och de orden fick henne att lätt tippa huvudet som svagast på sned. "För dig, kanske." svarade hon likgiltigt. Nej, hon hade levt i den här stan hela sitt liv - och hon hade nog inte riktigt några planer på att dra ännu.
|
|
|
Post by Sharika on Aug 8, 2011 4:21:04 GMT -5
När den andre svarade emot så vinklade dom tjocka öronen fram emot hunden och dom en gnista syntes i dom ljusa ögonen. 'För dig kanske' meningen lät patetisk och Sharika ville bara skratta rakt ut men orkade inte dra på sig en massa onödigheter och skador. Istället satte hon sig ned och svepte den tjocka svansen tätt in till kroppen. "Ni må ha bott i denna stad hela ert liv, men gatorna är ingen plats för en tös som ni. Att ni har överlevt detta år är av ren tur och lycka. Må gudarna vara med dig." tonen i orden var tomma och kalla. Att denna hund framför henne hade överlevt var av ren lycka och tur. Inte för att hon hade erfarenhet och lärdom. Eller det kunde hon mycket väl ha, men den storvuxne slädhunden kunde tydligt se på den gråa kroppen hur hon hade levt. Inge vidare och så var det för alla i början.
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Post by Ushio on Aug 8, 2011 7:11:06 GMT -5
Hennes likgiltiga min sprack upp i ett snett hånflin, och hon skrattade lätt till. Tiken som satt framför Ushio var tydligen lika dum som hon såg ut. "Jag tror inte på tur." svarade hon kort innan hon snabbt fuktade nosen med tungan. En svag vind blåste in över gatorna, tog med sig Ushios långa päls som genast började svaja i vinden. [ugah. kort. kan man kalla det extrem IT? (a)]
|
|
|
Post by Sharika on Aug 8, 2011 10:50:23 GMT -5
Tikens ord och skratt retade inte Sharika. Snarare tvärtom, att kalla henne naiv var inte illa. Men det var hon inte, tur var något som var bra att ha med sig. Att fånga en katt på detta område var som att finna ett silverfat med det finaste köttbitar och tuggben. "Ni tror inte på tur? Det borde ni, det är därför ni fortfarande lever idag kan jag säga er." orden var neutrala och uttrycket i tikens ljusa ansikte sa ingenting. Inge ånger, irritation eller ogillande. Hon var neutral och hård. Dom blåa ögonen såg lugnt emot den andre tiken och svansen svepte till på den gråa marken.
[Tjaa.. Dom blir då bättre än mina så xDD]
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Post by Ushio on Aug 8, 2011 11:57:55 GMT -5
Ushio började känna sig smått förvirrad. Vad var det här? Ett meningslöst försök att psyka henne? En idiots tomma ord? Tankarna snurrade runt i huvudet på henne, men hon behöll sitt fokus trots allt. Ushio hade gärna velat slänga sig över främlingen och slitit ut hennes tunga, men skakade istället bara sakta på huvudet. "Du är bra på att häva ur dig skit." flinade hon snett, men drog till sist en djup, irriterad suck och trängde sig förbi främlingen på sin väg in igenom gränden. "Men jag har bättre saker för mig än att stå här och lyssna på dig." Med de orden försvann hon in i mörkret.
[off: tror nog att Ushio försvinner där :o höhö, hon blev lite sur xD men du kanske vill fortsätta rollet längre, med någon annan eller stalka efter Ushio? c:]
|
|
|
Post by Sharika on Aug 8, 2011 12:44:07 GMT -5
Tikens ord fick nu Sharika att flina brett och ett rått kallt skratt lämnade hennes strupe. "Så ni tror att det jag säger är påhitt? Var inte dum, ni har länge stått vid människans sida och har inte dom erfarenheter som en gatuhund har. Ni borde vakta eran tunga damen." man kunde tydligt se att hon varken var besvärad eller irriterad, bara road över det hela. Med en lugn och smidig rörelse ställde hon sig upp och hennes högt burna huvud hamnade i samma höjd som den andres när hon passerade förbi. "Ni borde lyssna, detta är ingen trevlig plats. Människorna skyddar oss inte längre och maten blir det sämre om. Och mörka gränder kan vara dödliga, till och med för så välväxta valpar som ni. Kom ihåg det." Den svartvita svansen svepte till en sista gång innan den la sig i en prydlig båge över ryggen och tiken sträckte på sig. Musklerna under den blanka pälsen rörde på sig och dom välarbetade senorna gjorde anspråk och hela tiken skrek muskler, mördarmaskin och erfarenhet. Ärren i hennes ansikte och dom ärrade öronen och ben talade sina egna meningar.
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Post by Ushio on Aug 8, 2011 13:09:50 GMT -5
Hon stannade upp i gränden, stod tyst en stund innan hon sakta vände på huvuet och avslöjade ett brett hånflin redo att brista ut i skratt. "...en gång knähund, alltid knähund." väste hon lågt mellan sina stängda käftar. Tikens förolämpningar gav knappast någon verkan på Ushio, och hennes varningar vägde ungefär lika tungt som en mygga. "Jag behöver inte människornas beskydd. De är borta. Livet går vidare - och det borde du också göra." Hon vände sig om för att gå igen. "Stå för din sak, lev ett liv i skräck. Jag tänker i alla fall inte se bakåt." Och med de orden fortsatte hon att gå, lämnade den irriterande honan bakom sig.
[och där försvinner nog ushio ^^ jag tar gärna ett roll med sharika snart igen, kanske efter rollet mellan henne och Alzack? btw, hur stor är sharika förresten? :) ushio är en kaukasisk ovcharka, som blir ungefär 70cm, och enligt vad jag har läst i en bok är alaskan malamutehannar ca 64 cm - och tikarna 58 :o det är tillåtet att Sharika går över rasstandarden några centimeter - men annars vill jag gärna hålla det realistiskt.]
|
|
|
Post by Sharika on Aug 8, 2011 13:35:00 GMT -5
När tiken hade försvunnit så såg hon upp emot skyn med sin blåa blick och skrattade till och slöt ögonen. "En gång knähund alltid knähund." mumlade hon och började att skratta högt och ljuvligt. "Haha.. Idag ser i morgondagen och igår så vi fram emot denna dag. Vad väljer ni? Ett liv i mörker, hat och kyla. Eller ett liv med hat, skratt och medkänsla." med en gäsp började tiken att treva därifrån med lugna steg.
[Tjaa.. Det står att dom ska vara så stora.. Se på en Schäfer bara.. dom ska vara 65 i maknen.. ser du någon Schäfer i ringen idag så är dom inte det ;D Men Sharika är en stor tjej, ungefär i en hannes storlek. Och dom blir utan problem upp emot 70cm ^^ Och hon ligger någonstans där.. lite osäker..]
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Post by Ushio on Aug 8, 2011 13:46:25 GMT -5
AVSLUTAT
[jo, men om man ska rollspela en renrasig hund borde man hålla sig till idealet. läste på wikipedia, att en alaskan malamute tik är runt 59cm, idealet alltså. har det funnits honor som uppnått en hanes utseende och storlek? sen vill jag gärna att alla på sidan följer rasens standard. läste också en annan sak på wikipedia, att en kaukasisk ovcharka inte kan gå under 62 cm - alltså, borde Ushio logiskt sett vara större. hoppas jag inte är tjatig eller så, för trots att sidan knappast är alltför realistisk vill jag att hunden storleksmässigt ska följa standarden - möjligt dock att gå över med 3 centimeter, om man känner för det, men inte mer än så.
|
|
|
Post by Sharika on Aug 8, 2011 13:54:59 GMT -5
[Wikipedia är en sida som man absolut inte ska lita på.. Det är skrivet efter bökerna dvs dom gamla rasbökerna.. Raserna ändras hela tiden och Malamuten har ingen direkt mankhöjd.. Och ja det finns stora tikar.. Mina kusiner hade en Schäfer tik som var minst 70 i manken.. så.. och tiden då Sharika ställdes ut så hade hon den storlek som hon skulle, men livet på gatorna gjorde att hon växte till sig för att kunna överleva och allt blaha blaha.. Nejdå det kan jag förstå, och jadå jag vet att den ryska bergsschäfern är stor, men även den kan vara liten.. Det är bara nå mått dom har satt att om den är mindre än detta så får den inte ställas ut och om den är större än detta så får den inte heller ställas ut.. Har varit hundnörd hela mitt liv tills bara något år tillbaka ^^ Gått på utställningar och frågat uppfödare.. Men jadå jag förstår vad du menar ^^]
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
Post by Ushio on Aug 8, 2011 14:51:08 GMT -5
[Så bra, då är vi nog båda överens ^^ Har dock tänkt efter lite, och nog är det så att individer KAN bli större än idealen - dock kan jag gå med på att Sharika är ovanligt stor för sin ras. Men vill ändå inte att hon går över 70 centimeter i mankhöjd. Är detta okej för dig? : ) ]
|
|
|
Post by Sharika on Aug 8, 2011 14:58:08 GMT -5
[Jadå ^^ Har dock skrivit på hennes press hur stor hon typ är ^^]
|
|