Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
fast.
Aug 9, 2011 12:02:42 GMT -5
Post by Ushio on Aug 9, 2011 12:02:42 GMT -5
Staden, en tidig morgon. Den här gången fanns det vissa områden på himlavalvet som bar en vacker, klarblå färg - dock var resten täckt av samma, trista, gråa ton. Ushio höjde lätt på huvudet och lät sin röda blick granska området. Hon hade inte besökt den här delen av staden tidigare - trots att hon redan vistats här i ett år redan. Hon hade ingen direkt aning om vad den här byggnaden skulle föreställa - dock var den stor. När hon sökte sig till baksidan av den såg hon flera stora utomhusburar omringade av galler. Vad var det här för en plats?
pax till - icaros
FÖRLÅT att det blev så kort, men fick bråttom att skriva och har extrem IT xD höhö, samma ursäkt som vanligt (a)
|
|
|
fast.
Aug 9, 2011 12:25:47 GMT -5
Post by Icaros on Aug 9, 2011 12:25:47 GMT -5
Den stora hanen med päls som gör att han ser ännu större ut ligger och sover i en av utomhusburarna i den gamla övergivna hundgården som har varit hans hem i över tre år. Han har inte lämnat den förutom för jakt. Det verkar inte komma många hundar till den här delen av staden. Kanske den gamla byggnaden i sig är så skräckinjagande med sina burar. Men den svart och tanfärgade mastiffen började se den här platsen som sitt revir. Under åren då människorna fortfarande härskade över staden såg han hundar komma och gå från den här platsen. Men aldrig fick den här hanen en ny chans. Man kunde kasta en snabb blick på honom för att sedan gå vidare och fastna för en mindre sötare och löjligt glad hund som alltid viftade på svansen. Man blir illamående av bara tanken. Att det faktiskt fanns de som fjäskade så mycket för tvåbeningarna. Att en varm säng eller mjuk soffa, fasta måltider varje dag och regelbundna promenader kunde locka så. Icaros såg aldrig någon tjusning i det. Nu är det han som är kung över den här platsen. Den här byggnaden och de här burarna. Det är inte mycket. Men det är den enda platsen han har för sig själv. Där han kan vara ensam och där ingen stör. Men en främmande doft har letat sig in i hans nos. Kittlar hans sinnen och drar honom längre bort från drömmarnas vaggande famn. Två stora mörkbruna, nästan svarta men med en viss lyster av rött, ögon slås upp och den väldiga hanen reser sig upp varefter han sjunker ner med framdelen och sträcker ut framtassarna så långt fram som möjligt. Och hans ansikte klyvs i en vid gäspning. När han reser sig upp igen ruskar han på hela kroppen så att den lurviga pälsen fladdrar ostyrigt över hans kropp. Sen höjer han huvudet och den mörka blicken söker sig över området.
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
fast.
Aug 9, 2011 13:22:54 GMT -5
Post by Ushio on Aug 9, 2011 13:22:54 GMT -5
Ushio följde gallrets kant, spanade in i de tomma burarna och kunde vid åsynen anta att de hundarna som en gång funnits här nu hade tagit sig ut på ett eller annat sätt... Det fanns ledtrådar. De flesta hade lyckats gräva sig ut under gallret - jordhögarna och de hundstora hålen avslöjade allt. Men så kom hon till en bur - som var bebodd. Varelsen som hade inhägnaden under sin ägo var stor, riktigt stor. Han ägde en tjock, svart fäll med flera bruna markeringar i bland annat ansiktet. Ushio kunde inte låta bli att känna en viss respekt för hanen - det kunde mycket väl vara möjligt att jämföra honom med henne själv! Hur som helst, så stannade hon upp på andra sidan gallret och gav honom ett par frågande blickar. Hon kunde inte låta bli att undra hur han fick tag på mat och vatten där inne.
|
|
|
fast.
Aug 9, 2011 13:39:25 GMT -5
Post by Icaros on Aug 9, 2011 13:39:25 GMT -5
Den mörka blicken fästs på en främmande hund på andra sidan gallret. Hon är stor. Faktiskt en av de största Icaros har sett. Alla hundar som har kommit och gått från den här hundgården har alla varit mindre. Närmare knähundsnivå. Den största var en rottweiler men även den fick ett hem så småningom. Han studerar henne under tystnad ett tag. Sen morrar han till och vänder sig mot dörren som är placerad på husväggen bakom honom. Han skjuter enkelt upp dörren med huvudet. Det syns på låset att det har brutalt blivit uppbänt. Den stora hanen hade en gång helt enkelt lagt hela sin tyngd på dörren och låset hade inte kunnat göra annat än ge efter.
Han skjuter upp dörren och försvinner in i byggnaden. En Tibetansk Mastiff är inte en ensamhund. Den trivs bäst med en hel familj och ett syfte. Att vakta eller liknande. Kanske har något slagit slint i huvudet på Icaros just för att han varit ensam så länge. Och hans enda syfte har blivit att vakta denna gammla övergivna byggnad. För han är lika övergiven som den. Mycket snart kommer han gående runt hörnet på byggnaden. Utanför buren. Han har huvudet i linje med manken. Svansen står som alltid högt och vikt i en båge över ryggen. Han morrar dovt och varnande åt tiken. "Vem är du?" Frågar han med sin mäktiga stämma. Den Tibetanska mastiffen har en väldigt säregen och mäktig stämma. Många människor har liknat en tibetansk mastiff röst med ett lejon. Så nog är det något mäktigt.
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
fast.
Aug 9, 2011 13:45:06 GMT -5
Post by Ushio on Aug 9, 2011 13:45:06 GMT -5
Hanen försvann. Ushio undrade om han skydde sällskap, och gick in i byggnaden för att söka skydd från henne. Det var givetvis inget annat än en hypotes som slagit fel. Strax efteråt dök hannen upp runt kröken, i sitt fulla jag, och nu visste Ushio att han inte varit fast i den där buren som hon först trott. Men det förstås - hur skulle han i så fall ha kunnat överleva? Hanens varning rörde henne inte ryggen, dock besvarade hon det på sätt och vis genom att lätt rynka på pannan och fnysa till svar. "Jag kallas för Ushio." svarade hon likgiltigt. "I gengäld vill jag veta ditt namn."
|
|
|
fast.
Aug 9, 2011 13:57:34 GMT -5
Post by Icaros on Aug 9, 2011 13:57:34 GMT -5
Morrningen varken stegrar eller sjunker. Han har stannat upp. Släpper inte tiken med blicken. Hon gör intrång. Klampar in på hans marker. Antagligen är hon bara dum. "Jag är Icaros". Säger han och tar ett steg fram. "Och du gör intrång på mina marker". Säger han och tänderna blottas när han särar på käkarna lite och morrningen låter nästan som ett rytande.
Han gillar inte inkräktare. Det var åratal sedan någon ens var vänlig mot honom. Hanen är inte ens så gammal ännu. Men han har redan blivit övergiven, bortglömd och bitter. Vilket hundliv. Satt i en pytteliten bur, aldrig få springa fritt och röra på musklerna. Först försvann människorna. Sedan hundarna som bodde i hundgården. Icaros kunde även han bara sticka när han ville det. Men ändå stannade han kvar. För honom är hundgården den enda värld han känner till. Ynkligt korta promenader i stramt koppel och resten av dagarna vanka av och ann i det lilla utrymme buren ger. Sen har han såklart kunnat springa. När han kunde förmå sig att lämna buren. Han har sprungit fritt på öppna ytor utanför staden. Jagat sin egen föda. Själv lyckats bygga de muskler som länge har fattats honom. Han är en vacker syn. Den stora hanen. Men livet har aldrig tilltalat honom.
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
fast.
Aug 9, 2011 14:04:24 GMT -5
Post by Ushio on Aug 9, 2011 14:04:24 GMT -5
Ushio lade främlingens namn på minnet. Angående vad hanen fått sagt därefter fick henne att höja båda ögonbrynen, och ett svagt leende spreds genast över hennes mörka läppar. Hon visste inte att det här området var under hans ägo. "Då får jag be att ursäkta." svarade hon, tystnade. Hon kom att tänka på mötet hon haft med Frigore, om den flocken de tänkt grunda och vad målet var. "Jag är bara ute och rekryterar." Hon skulle annars ha sagt något rappt om hon inte befunnit sig på ägd mark - för trots all hennes envishet hade hon sina principer - och det var att hon oftast var underlägsen på okända marker. Egentligen vore det nog bäst att hålla sig på hannens goda sida, och om hon hade varit en snäll och vettig hund hade hon antagligen genast lomat därifrån.
|
|
|
fast.
Aug 9, 2011 14:10:26 GMT -5
Post by Icaros on Aug 9, 2011 14:10:26 GMT -5
Morrandet tystnad och han höjer huvudet i klar dominans. Han fnyser åt tiken. Han kunde inte höra någon ärlighet i tikens ursäkt. "Tomma ord, jänta". Brummar han släpper henne med blicken för en stund. Denna dag är han lite slö. Antagligen beror det på vädret. Trots den tidiga morgonen. Den grånande himlen som inte verkade kunna bestämma sig om det skulle vara vackert eller mulet väder.
Den mörka blicken fästs på tiken igen när hon talar. Rekryterar? Det låter fånigt. Han hummar lågt och studerar hennes drag ingående. "Då kan du gå och rekrytera någon annanstans". Säger han och hoppas att tiken ska fatta vinken och sticka. Icaros bryr sig inte om vad tiken är ute och gör. Bara hon inte gör det på hans marker. Här finns det heller inte mycket att rekrytera. Markerna är tomma. Hundar är vanligtvis smarta nog att hålla sig härifrån.
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
fast.
Aug 9, 2011 14:29:46 GMT -5
Post by Ushio on Aug 9, 2011 14:29:46 GMT -5
Ushio frustade till. De flesta hon stötte på dessa dagar brukade göra hennes dag. Först 'tös', nu 'jänta'. Antingen var de blinda, eller bara för dumma för att veta bättre. "Jag tar det som ett tecken på din inkompetens." Hon höjde ena ögonbrynet. "Det skulle knappast skada dig att sätta tassen utanför ditt område emellanåt, raring. Om du gjort det skulle du vid det här laget vetat vem jag är."Hon log knappt, dock spred sig flinet när han uttalade sin andra mening. "Ja, jag ser ju knappast ut att gå miste om någonting här."
|
|
|
fast.
Aug 9, 2011 14:38:54 GMT -5
Post by Icaros on Aug 9, 2011 14:38:54 GMT -5
Är det ett korthugget skratt som undslipper honom. Han ser i alla fall inte road ut. "Du verkar inte vara mycket bättre". Säger han och grymtar kort. Så här mycket har han aldrig sagt till någon förut. Han har aldrig samtalat med någon. Många håller sig borta. Och de dumma få som klampar in på hans mark har han genast jagat iväg. Mindre hundar brukar vända av bara åsynen av honom. "Du värkar tänka högt om dig själv. Låt det inte stiga dig åt huvudet bara". Säger han med sin mörka mäktiga stämma. Han står kvar där han står. Är det någon som ska lämna den här platsen så är det tiken. Hon har inget här att göra. Hon kan gå. Fortsätta sina ärenden på annat håll. Så Icaros kan återgå till sin lugna tillvaro med endast sig själv som sällskap.
[xD Icaros behöver verkligen lämna hundgården. xD]
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
fast.
Aug 9, 2011 14:59:11 GMT -5
Post by Ushio on Aug 9, 2011 14:59:11 GMT -5
Hans svar fick henne att rycka på axlarna. "Kanske, men jag sitter åtminstone inte och ruttnar i en bur hela dagarna."Ushio synade hanen en gång till. Han var välbyggd, kraftfull och skulle säkert bli en ordentlig utmaning för henne. Hans mening som följde fick henne att, återigen, frusta till av skratt. "Det gör jag inte. Jag bara klargör fakta." Hon tog en paus, såg rakt in i hans mörka ögon som hon först nu märkte också hade inslag av rött. Intressant. "Du får lov att ursäkta min nyfikenhet, men varför sitter du instängd här när du kan gå och göra vad du vill?" Ushio tippade huvudet som svagast på sned, och nu återgick flinet till ett smått nyfiket leende. [naw, stackarn </3 men jag vet! ushio kan typ säga något sen som gör att han jagar henne, och i blindo så leder hon honom vilse så att han inte hittar tillbaka! då är han tvungen att vara fri, nästan. öhöhöh. okej, kanske ingen jättebra idé xD]
|
|
|
fast.
Aug 9, 2011 15:33:21 GMT -5
Post by Icaros on Aug 9, 2011 15:33:21 GMT -5
Åter fnyser han åt henne. Hennes ord innehåller inte det minsta sanning. Han sitter inte och ruttnar bort. Han är inte rutten över huvud taget. Han är en hane ännu i unga år. Hans liv har bara inte varit en dans på rosor. Han två år hade människorna haft kvar honom på den här gudsförgätna platsen. Det är en lång tid för en hund på en hundgård. Oftast stannar de i bara några månader som längst. Om hunden inte uppvisar någon aggressivitet eller på annat sätt inte verkar gå ihop med människor. Men Icaros hade aldrig varit aggressiv. Inte mot människorna i alla fall. Men han hade inte varit glad i dem heller. Han hade bara inte brytt sig. Men då det gick två år utan att någon visadt intresse för honom. Förmodligen hade hans liv bara runnit ut i sanden. Det sägs ju det. Att hundar som inte går att adoptera på något sätt avlivas. Kanske stod Icaros på tur. Eller så hade han blivit en del av hundgården och sågs som något av en maskot. Han behandlades i alla fall inte bättre än de andra byrackorna. Han ignorerar tikens ord. Hon verkar för uppstoppad av sig själv. Han vill inte ha henne här. Om hon bara kunde gå. I värsta fall får han väl jaga bort henne. Men hon kanske är för dum för att ens fatta den vinken. "Mitt liv har alltid varit här". Han sätter sig ner. En dov duns hörs och dammet yr. Kanske är han för stunden uppsluppen av gamla minnen. "Jag hade en familj en gång. Ett stort hus med mycket mark att springa på. Men den lilla valp familjen alltid ville se blev stor. För stor för deras smak. Då hamnade jag här". Han ser åter på tiken. Morrandet har åter stegrat i hans strupe. Att tala om sig själv har aldrig varit en favorit. Han vill inte tänka på det som var. Men han kommer aldrig komma undan det.
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
fast.
Aug 9, 2011 15:53:20 GMT -5
Post by Ushio on Aug 9, 2011 15:53:20 GMT -5
Hon lyssnade halvt intresserat av vad han hade att säga. Egentligen ville hon bara veta ifall han hade någon vettig anleding att stanna på en plats som denna. "En fängslande historia." svarade hon kort, vägrade att sitta ner så som han gjort. Det kunde hända att han plötsligt gjorde ett utfall, och då vore det nog klokt att vara redo att parera den. "Då är det nog dags för dig att sluta älta vad som hänt och se framåt istället. Du skulle kunna komma långt." hon talade med ganska hårda ord - dock de sista orden var helt och hållet ärliga - hon menade det. Hennes tidigare flin hade dött ut, och nu såg hon allvarligt på honom. Det kändes fel att känna till att en sådan styrka som hans slösades bort bakom ett galler.
|
|
|
fast.
Aug 9, 2011 16:01:05 GMT -5
Post by Icaros on Aug 9, 2011 16:01:05 GMT -5
Han grymtar åt hennes ord. Som vanligt är det ingen som förstår sig på honom. De tror sig veta så mycket. Men de vet ingenting. "Vem har sagt att jag ältar det som var? Jag har bara inte funnit en bra anledning att lämna den här platsen". Svarar han henne med brysk stämma. Nog kan han lämna den här platsen alltid. Han har bara ingen annanstans att gå. Och att veta att det finns en plats där han har tag över huvudet när det skulle behövas är tillräckligt för att han ska stanna. En plats han känner till. En plats där han får vara ensam. Där ingen stör honom förutom i vissa sällsynta fall. Frågan är bara om han verkligen vill vara ensam. Han har bara inget direkt att kämpa för.
|
|
Ushio
Duktig
gpr%%16%%8%%7%%9%%
Posts: 118
|
fast.
Aug 9, 2011 16:27:59 GMT -5
Post by Ushio on Aug 9, 2011 16:27:59 GMT -5
Hon lyssnade till hans ord, och undrade ifall han verkligen menade det han sagt. "Nänä, visst." svarade hon kyligt och vände bort blicken. Hon förstod sig inte på den här hanen. "Det finns säkert jättemycket spännande att göra här." Hon vände sig åt hans håll igen, talade med en ton som dröp av sarkasm. Ushio förstod inte hur någon skulle vilja stanna kvar, ensam, på ett och samma ställe hela tiden utan att sätta tassarna i världen som omgav dem. Men det förstås - alla som inte vågade lämna staden var likadana. Även hon - på sätt och vis. Men den här hanen, Icaros, tog verkligen hem priset.
|
|