Just Like A Assassin

[Huyo]

I ett öde hus låg en Siberian Husky hane och spanade ut över området han såg som sitt 'tillhåll'.
Hanen var ung och en riktig blodtörstig hund och kunde lätt ta kål på dom han inte tyckte om eller inkräktade på hans 'område'. Men det fanns stunder då han kunde finna ro och bara kunde slappna. Fast det var sällan ofta han fick uppleva dom stunderna.

" What the hell? " mummlade hanen och spetsade öronen. Riktagde mot det håll doften kom ifrån. Ett irriterande läte kunde höras ifrån han samtidigt som han reste på sig upp i sin fulla längd.
Ner hoppandes för en trappa som har sett bättre dagar och möbler som låg ned rivna och söndertuggade kom han ut från det han kallade Hem. Eller, ja, något i den stilen.
Den doft han hade kännt av tidigare ökade i styrka och snart kunde han skymta en Dobermann, ålder ca 4 år, kroppsbyggnad fysiskt uppbyggda muskler, skala på styrka mellan ett och tio skulle han sätta på en sexa. Ha. Ingen match alls.
Med ett poker face som inte visade något och med normal takt närmade han sig nu den som han såg som en inkräktare. Tio meter ifrån, stannade han och flinade mot Dobermannen.
" Yo, are you here to get killed or what? " frågade han och tittade snett på honom med ett rått leende. Dobermannen som hade varit i sina egna tankar hoppade till när en annans individs röst nådde honom, tyvärr för den stackarn så fattade han inte ett ord engelska.

" Ursäkta? " frågade den främmande hanen och tittade på den unga Siberian Husky hanen och han flämtade till när han k'nde igen dom där rosa ögonen som den ägde. Det hade gått rykten om att flera hundar i alla raser och åldrar hade hittats mördade på udda ställen och en person hade sett en grå Husky med rosa ögon.
" Assassin Huyo... " stammade den nu rädd-för-sitt-eget-liv Dobermannen och vände sig om för att springa därifrån men fann det omöjligt. Och inget mer behövdes sägas innan ett skri och ljud av blod som spills som vatten slår ner i marken.
Kroppen av den främmande hanen slog ner i marken med en hård duns och med blod som rann ifrån ett stort gap i strupen.

" Have a safe tripp to heaven... " sa Siberian Husky hannen innan han gav ifrån sig ett iskallt skratt och vandrade där ifrån med ett leende på läpparna. Och ja, hans namn var Huyo, The Assassin Huyo.


PAX: USHIO~

[Ushio]

Ushio var, återigen, ute på vandring på stadens gator. Som vanligt letade hon nog efter mat, men kunde lika gärna utforska den värld som hon levde i lite bättre när hon väl höll på. Ännu var hon utan framgång, då magen ofta påminnde henne om hur hungrig hon var, men nej, hade hon överlevt såhär långt tänkte hon inte ge sig.

Honan var en oerhört stor hund, lite över 70 centimeter och med en vikt på över 60 kg. Alltså, denna dam var knappast någon liten hund. Med en snabbet som kunde matchas med en schäfer, och en styrka som enkelt kunde strypa en varg spatserade nu denna best fram, huvudet höjt och den spetslika svansen som alltid upprullad över ryggen.

Hennes fridfulla vandring avbröts tids nog, av att ett blodisande skri skar igenom luften - och dog ut lika snabbt som det kom till. Ushios ben kom i rörelse, och nu travade hon fram över den asfaltsbelagda trottoaren. Den kraftiga, metalliska doften av blod fick henne att snabbt fukta nosen med tungan, och ett svagt leende spelade över hennes läppar. Hon blev med ens nyfiken på vem som råkat illa ut - och hur detta gick till.

Det dröjde knappast länge innan hon fick se den döda kroppen av en dobermann ligga i en pöl av sitt eget blod - och böjd över honom stod en högrest, silvergrå siberian husky. Han var mindre än henne, men mordet såg ut att ha begåtts snabbt och smidigt. Hur gärna Ushio än ville, borde hon verkligen inte underskatta hanen. Men för den delen - han borde verkligen inte underskatta henne heller. Så hon gick, med värdighet, fram till liket, betraktade denne för en stund innan hon gav mördaren en blodröd, brännande blick.
"Vad gjorde han för att förtjäna det här?" frågade hon med sin dova stämma, och ja, nu krävde hon ett svar. Ushio kunde gärna döda, men då ville hon ha en anledning till det.

[Huyo]

Ljudet av en annan individs röst fångade hans uppmärksamhet. Hans leende dog ut och ersattes med en kallblick.
" Why do you care? You are just a stranger that doesn't know his place. " klippte han snabbt fram. Ja, honan framför honom var stor och såg riktig fysiskt stark ut, men icke lät han sig bli nedtrampad av hennes storlek bara. Helvete heller att han lät sig bli besegrad.

Han slickade sig snabbt om nosen för att få lite fukt på den innan han vände sig om för att bege sig ifrån den plats han nu stod på. Men innan det vände han på huvudet och sa med en kall och själlös röst
" Du kanske ska ta det lite lugnt häromkring, det finns sånna som är större än du. " och med sagt vände han tillbaka huvudet och andades in ett stort andetag.
" Jeez, It's been a long time since I've smelled the scent of blood.. "

[Ushio]

Hanen talade, på ett konstigt språk som Ushio inte alls förstod. När han tillslut talade så hon förstod fnös hon och slängde med huvudet.
"Vadå, tror du att det avskräcker mig?" frågade hon vasst, lät ett hånflin spela över hennes svarta läppar.
"Du borde vakta din tunga, pojk, annars rycker jag gärna ut den åt dig." hotade hon - ett hot som borde tas på fullt allvar. Flinet dog ut, och hon följde honom nu vaksamt med blicken.

[Huyo]

Huyo stannade och vände sig om för att mötas av honans följsamma blick.
" Och? Vad ska du med den till sedan då? Det kommer inte smaka så gott, tro mig. " sarkasm spelades på hans röst innan han flinade retsamt. Han kunde använda ord tillbaka och fortsätta i den stilen, fast det skulle komma till ett kort slut. Han suckade och skakade på huvudet.
" Om du ursäktar så ska jag leta upp resten av den här idiotens polare. " det blev bara ett enda mummel från honom den här gången. Fast ja, han är ju som han är, Huyo.
" What an idiotic female... " spottade han ur sig fort.
Han trampade i den döde Dobermannens blod och lämnade efter sig tydliga tassavtryck och han brydde sig inte om att det var en skam att trampa i den dödes blod, han såg det mer som en njutning.

[Ushio]

Hon skrattade åt hans kommentar, hånflinet växte sig bredare och hon började tycka att det här var den mest patetiska hane hon nånsin stött på.
"Det förstår jag, eftersom du tydligen bara kan snacka skit." hon spelade med, hånade honom tillbaka och ignorerade hans oförståeliga mening.
"Jag hade tänkt slänga den till råttorna..." hon gav honom en oskyldig blick, och flinet växte sig bredare.
"...Men jag tvivlar på att ens de skulle vilja festa på dig frivilligt." Hon satte sig lugnt ner, höjde båda ögonbrynen och väntade på hans svar. Åh, vad detta skulle bli intressant.

[Huyo]

Det klickade bara till. Med ett irriterande uttryck vänder han sig om och andas in djupa andetag.
" SHUT THE FUCK UP YOUR INDECENT WOMAN! " vrålade han och pustade ut snabbt. Vad är det med den här honan? Hon är ju helt miffad. Och han gjorde som hon, satte sig ner och stirrade med en blick som sa Vem-Fan-Tror-Du-Att-Du-Är? Hans rosa ögon blixtrade av irritation över den hona som sitter bågra meter ifrån honom.
" Khe... " snäste han och tittade bort. ' Vem fan tror hon att hon är? ' Huyo tänkte snabbt och inte så lite fräcka saker. Ja, Huyo är en person som är lite udda, delvis för sina rosa ögon och att han kan engelska. Det är inte många som kan det. Haha. Ja, udda är vad han är.

[Ushio]

Hans konstiga språk verkade vara riktat mot henne. Hon brast ut i gapskratt, hånade honom.
"Du har ingen aning om hur patetisk du låter." skrattade hon, flinade. Hon själv hade ett ganska välbyggt tålamod. Eller ja - hon hade självsäkerheten som krävdes, som gjorde att hon sällan tog illa vid när folk försökte förolämpa henne.
"För din skull hoppas jag att du lär dig språket vi talar här. Ingen kommer att förstå dig annars." hon flinade snett, men reste sig i sinom tid.
"Något mer du vill få sagt, gaphals?"

[Huyo]

Huyo tittade upp mot henne. En tunn suck hördes ifrån honom.
" Jag kan det redan och ja, en sak vill jag säga eller snarare fråga dig... " han gjorde en dramatisk paus.
" Vem är du och vad vill du? " så. Han kommer säkert inte få något svar men han skulle kräva ut det ur henne isåfall så dom där andra får vänta tillsvidare.

Blodet från Dobermannen började torka i pälsen på hans ben och det luktade inte så gott, men vem fan bbryr sig just nu... inte han iallafall.

[Ushio]

Hon tystnade. Valpen började äntingen ta saker på allvar. Leendet blev mer allvarligt, och hon ruskade lätt på sig.
"Ushio." svarade hon, flinet blev en aning snett.
"Vad jag vill?" hon tystnade än en gång, flinet blev en aning kyligt. "Det är olika. Just nu vill jag få tyst på din irriterande mun."
Hon undrade ifall han var någon utmaning, trots allt. Mot henne? Knappast.

[Huyo]

Huyo skrockade lätt till och tittade med ett snett flin.
" Lycka till med det du... " sa han, sarkasm spelade på hans röst. Om han nu skulle vara helt ärlig så ser Ushio ut att vara en riktig biffig hund. Shit, han kanske ska hålla sig på spåret så att han inte får samma öde som Dobermannen.

" Huyo... " så, namnet sagt, det skulle ju itne vara mer än väl att han kunde ge henne sitt, han hade ju frågat först och ja, du fattar nog.
" Ushio var det va? Du kanske ska vända sig om... " mummlade han och reste på sig och morrade doft. Den där stickiga doften av Mastiff och Leonberger hade snort sig runt hans kännsliga nos ett tag och an gillade det inte.

[Ushio]

Hon ignorerade hans kommentar, och då han sa ännu något konstigt ord sattes hennes tankar igång.
"Huyo? Är det så du heter?" undrade hon och tippade huvudet om inte ännu mer på snedden. Hans andra kommentar fick henne att rynka på pannan. Ja, nu kände hon också dofterna. Hon kunde till och med höra deras tunga fotsteg. De måste vara i närheten, och påväg mot dem. Men hon ignorerade hans varning.
"Jag vänder mig om när jag känner för det." svarade hon kallt, men kunde inte låta bli att undra vad den här hannen, Huyo, hade osagt med dessa främlingar.

[Huyo]

Huyo skakade på huvudet lätt. När han tittade upp igen började han ta sig fram och gick förbi Ushio fort, precis som om det var bara en vind pust som hade svept förbi henne.

Den stora Mastiff hanen tittade bort mot den döde Dobemannen och morrade irriterat. Dom blodsprängda ögonen blixtrade av ilska mot Siberian Huskyn och han vrålade högt och tydligt, och ja, gissa vad, på engelska såklart.
" HEY! What have you done here, bastard? "

Huyo stannade och flinade kallt.
" Well... he was in my way, no other reason to kill him I think, oh wait, he did also go on MY territory! " svarade han högt och började sedan skratta rått.
" He was just a weak little fucker. " tillade han snabbt och flinade retsamt.

Den som verkade vara ledaren ( Mastiff hanen ) morrade och skällde högt. Fort flög det fram två Shiba hanar och högg tag om hans båda framben. Ett irriterande läte hördes ifrån Huyo och dom två hanarna tittade upp för att mötas av vilt uppspärrade ögon.
" That hurt ya' know! " väste han och tag om den Shiba hanen som höll fast i hans högra ben nacke och man kunde snart höra ljudet av krossade ben. Taget om hans ben släpptes. Huyo släppte taget om hanens nacke och lät honom falla tillmarken, död.

Den andra hade med fasa sett hur sin vän hade dödats så lätt och släppte fort taget och försökte springa ifrån galningen han hade hållt fast i benet men fann det inte så enkelt och ett skri av rädsla och smärta ljöd ifrån hanen och han också, föll ner bredvid sin vän, lika död som den andre.

[Ushio]

När hon hört höga röster bakom henne, talande på ett främmande språk vände hon sig om bara för att låta ett roat flin spridas över hennes ansikte. Hon trodde att alla i staden hade talat det språket hon använde sig utav - ännu en hypotes som slagit fel. Men när hon såg Huyo dräpa de två mindre hundarna höjde hon ena ögonbrynet. Kunde han vara en sådan som hon letat efter..?

Nej, kanske inte. Han kunde ge sig på de som var mindre än honom - tveksamt var det dock ifall han vågade ge sig på några av större vikt. Hon satt fortfarande ner, iakktog scenen som utspelade sig framför henne. Det här skulle bli roligt.

[Huyo]

Huyo hade nu fått reda på att Mastiff hanens namn var Bosqo. Haha, gud vad han slrattade åt det. Och såklart hade han blivit förbannad på Huyo och skickat iväg den som verkade vara hans högra hand tillsammans med två Dobermannar. Ett galet flin spred sig över hans ansikte och ja, hela han såg riktig galen ut. Små pupiller och blod som droppade ner från hans munn och det där läskiga flinet.

" Get him boys! " och dom alla tre hoppade fram för att ta tag i något av Huyo. Men Huyo var sanbb tänkt och hade följt deras mönster att springa emot honom. Han tog ett steg fram väntade på rätt tillfälle. Precis när Leonbergern skulle hoppa på honom vände sig Huyo hastigt om och gav hanen en kraftig spark i käken. Han flög baklänges och gled en bit. I samma stund hade Huyo redan klått ner Dobermannarna.

Leonbergern tittade med fasa i ögonen på Siberian Huskyn och vände huvudet mot Bosqo och öppnade munnen bara för att stamma fram
" He.. he is a monster! "